Detektiva centralpolisen

Kohteesta Portti
Loikkaa: valikkoon, hakuun

Detektiva centralpolisen – Statspolisen 1919-1948

Detektiva centralpolisen (DC) grundades i juli 1919 lydande under inrikesministeriet. Grunden för Detektiva centralpolisens verksamhet låg i den avdelning som år 1918 grundades i vita arméns huvudkvarter. Denna avdelning ansvarade för den statliga underrättelseverksamheten. Efter ockupationen av Helsingfors grundade staben för vita gardet (skyddskåren) en skild underrättelseavdelning, som var verksam fram till juli 1918. Därefter centraliserades underrättelse- och övervakningsverksamheten till generalstabens tredje avdelning, som fördelades i februari 1919 i två delar: en militäravdelning och en passavdelning.

Generalstabens passavdelning omvandlades på sommaren 1919 till en detektiv centralpolis. Detektiva centralpolisens huvudavdelning verkade i Helsingfors, biträdd av underavdelningar på olika håll i Finland. Verksamheten var tillfällig fram till år 1927, då DC slutligen gjordes stadigvarande.

Detektiva centralpolisens efterträdare Statspolisen (Stapo) grundades i december 1937, lydande under inrikesministeriets polisavdelning. Den s.k. Röda Stapo inledde sitt arbete under våren 1945. Statspolisen med tillhörande underavdelningar och militärbyrå indrogs i december 1948 i samband med inrättandet av Skyddspolisen (Skypo). Skypo inledde sin verksamhet år 1949. Övervakningsbyrån vid utlandsavdelningen vid försvarsmaktens huvudstab övertogs efter kriget av en militärbyrå som verkade i anslutning till Stapo 1945-1948. I samband med nedläggningen av Stapo tog försvarsmakten över militärbyråns uppgifter.


DC-Stapos uppgifter

Varje underavdelning (lokalavdelning) av DC-Stapo tog hand om de uppgifter som hörde till dess verksamhetsområde. Hit hörde övervakning och förebyggande av verksamheter som hotade självständigheten, den allmänna säkerheten och samhällsordningen.

Säkerhetspolisens främsta uppgift var att övervaka och värna om den allmänna ordningen och säkerheten samt avstyra företag som hotade Finlands självständighet. Både Detektiva centralpolisen och Statspolisen hade som uppgift att övervaka såväl utländska medborgare i Finland som passagerartrafiken mellan Finland och utlandet.

Ända till år 1945 var verksamheten främst inriktad på den politiska vänstern, det underjordiska kommunistpartiets täckorganisationer, arbetarorganisationerna och fackföreningsrörelsen. Verksamheten utgjordes även av övervakning av Sovjetunionen och bekämpning av sovjetiskt spionage. Från och med 1930-talet övervakade säkerhetspolisen även den extrema högern, som t.ex. Fosterländska folkrörelsen (Isänmaallinen kansanliike, IKL) och olika nazistiska grupper. Särskilt mot slutet av kriget samarbetade Stapo med tyskarna, men den politiska omorienteringen efter krigen påverkade också Statspolisen.

Efter kriget inledde den s.k. Röda Stapo sitt arbete och övervakade bl.a. den politiska högern och centern, de organisationer som upplösts efter kriget, de krigsansvariga, de internerade, återbördandet av sovjetmedborgare, flyktingarna från det gamla Ryssland och sovjetmedborgarna i Finland.

Statspolisens militärbyrå hade i uppgift att undersöka och förebygga stats-, lands- och krigsförrädiska företag som var riktade mot Finlands försvarsmakt och militära mål i Finland.


DC-Stapos arkiv

Materialet i myndighetsarkiv anses vanligtvis vara tillförlitliga och opartiska. Säkerhetspolisens material utgör dock ett undantag till denna regel. Detta beror t.ex. på de många sätt som informationen samlades in på (myndighetssamarbete, förhör osv.). Även materialets oenhetlighet och mångfald påverkar dess användning. Dessutom har en del av materialet förstörts. Personakter och -kort samt ämnesdossierer förstördes under sommaren och hösten 1944. Röda Stapo förstörde en del av sitt arkiv år 1948. En del av arkiven för de underavdelningar som var verksamma på Karelska näset finns idag i Viborg i ryskt förvar.

I arkivtekniskt hänseende är arkivet indelat i två separata helheter, DC-Stapo I 1919-1944 och Stapo (Stapo II) 1945-1948, men gränsen mellan dem är tidsmässigt oskarp, för vissa handlingsseriers del.

Detektiva centralpolisens och Statspolisens (huvudavdelningen och underavdelningar) arkiv har ordnats enligt skyddspolisens eget arkivschema. Arkivet innehåller de vanligaste serierna i ett ordinärt myndighetsarkiv, även om de grupperats på ett avvikande sätt. Varje underavdelning (lokalavdelning) av DC-Stapo utgjorde en självständig arkivbildare.

DC-Stapos arkivmaterial är offentligt, men dess användning är begränsat enligt lag. I praktiken kan digitaliserat material med åtkomstbegränsningar endast studeras vid kundterminalerna i arkivverkets forskarsalar. Odigitaliserat material kan beställas och läsas i Riksarkivet.


Hur används arkivet?

DC-Stapos arkivmaterial utgör ett mångsidigt material som är svår att behärska. Därmed bör man senast när man beställer material bekanta sig med dess innehåll noggrannare. Man får en bra uppfattning av arkivmaterialet genom att bekanta sig med inledningen i huvudavdelningens arkivförteckning 553. Noggrannare beställningsinstruktioner kan fås av kundpersonalen i forskarsalen eller genom forskarservicens informationsbroschyrer. Man kan även läsa om beställning av handlingar här.

Skilda instruktioner för användning av det digitaliserade materialet kan läsas här.

Man kan även bekanta sig med arkivets innehåll med hjälp av ett miniaxplock på arkivverkets hemsida.

DC-Stapos arkiv har ofta använts som material för undersökning inom politisk historia. Arkivet kan även vara användbart inom social- och personhistorisk forskning. Många privatpersoner har även sökt information om sina släktingar.

Arkivet ger dock information enbart om ett begränsat antal personer, till skillnad från t.ex. kyrkböckerna. Enbart korta, enskilda anmärkningar kan hittas om en stor del av personerna och endast sällan är det möjligt att hitta djupgående information om en människa. Detta är snarare fallet endast ifråga om politiskt och socialt viktiga personer.

Man kan dra mer nytta av DC-Stapos arkiv ifall man i förväg har bekantat sig med byråns verksamhet och registreringssätt. Ibland kan information hittas enbart genom att bläddra igenom källserierna, eftersom förteckningarna eller personakterna och -korten inte nödvändigtvis innehåller alla uppgifter. Det bästa resultatet når man genom att dra nytta av andra källor vid sidan om DC-Stapos arkiv.


Vad innehåller arkivet?

Detektiva centralpolisens och Statspolisens arkiv berör åren 1919–1948. Insamlingen av information i säkerhetspolisens regi var personcentrerad, och denna information kan hittas i personkartoteket, personakterna och förhörsprotokollen.

Personkartotek

Det alfabetiska personkartoteket innehåller uppgifter om nästan 200 000 personer, både finländare och utlänningar. Personkorten innehåller information såväl från tiden för DC-Stapo I (1919–1944) och Stapo (Stapo II) (1945-1948). På korten står personuppgifter, som hemort, adress och yrke. Även information om t.ex. arbetsplats och förtroendeuppdrag kan finnas med. Korten innehåller dessutom ofta hänvisningar till förhörsprotokoll med mera information om personen ifråga. Huvudavdelningens personkort har digitaliserats.

Personakter

Information om politiskt betydande eller annars bemärkta personer insamlades i personakter. Materialet består bland annat av brev, tidningsurklipp och rapporter. Det finns personakter för knappt 7000 personer. En person har generellt antingen en akt eller ett kort. När en hel del material samlats om en person utökades personkortet till en personakt. Personakterna har digitaliserats.

Förhörsprotokoll

I samband med gripanden, förhör och karantän skrev säkerhetspolisen tusentals dokument fram till slutet av år 1948. Alla förhörda personer fick dock inte en egen personakt eller ett eget -kort. Förhörsprotokollen är numrerade ett år i sänder i löpande nummerordning och protokollregistren har mikrofilmats. De alfabetiska delarna av protokollregistren – separata register föreligger över protokoll som tillkommit vid huvudavdelningen och över dem som underavdelningarna skickat till huvudavdelningen – är tillgängliga för åren 1919–1948 som papperskopior i Riksarkivets förteckningsrum. Där framgår dock ej i vilken handlingsserie protokollet i fråga förvaras. Protokollets placering framgår endast av mikrokorten. Med andra ord fungerar registret över förhörsprotokollen som en innehållsförteckning till registren som finns på mikrokort. Anvisningar om hur anmärkningarna på förhörsprotokollen skall tolkas finns här.

Ämnesdossiererna

En hel del av material för både DC-Stapo I och Stapo (Stapo II) finns i ämnesdossiererna (med betoning på huvudavdelningen). I ämnesdossiererna finner man uppgifter om t.ex. händelser, tidningspressen, de politiska partierna och andra organisationer. Även brev, rapporter, förhörsprotokoll, tidningsklipp, förteckningar osv ingår. Dossiererna har med tiden blivit alltmer omfångsrika då nytt material tillfogats och därmed innehåller arkivförteckningen inte uppgifter om datum eller år för materialet i ämnesdossiererna. Säkerhetspolisen har grupperat föremålen för dess intresse i 40 tematiska helheter. Separata register över DC-Stapo I:s och Stapo II:s ämnesdossierer hjälper forskaren att finna rätt dossier. Det tematiskt ordnade registret innehåller bl.a. signum för resp. tematiska helhet och arkivkartongens nummer. Ett alfabetiskt register över teman, personer och ortnamn underlättar sökandet.

Fotografier

Huvudavdelningens arkiv har 14 album med fotografier. Samlingen innehåller bilder av finländare, utlänningar under övervakning och officerare i röda gardet. Även arkiven för underavdelningarna i Uleåborg och Sordavala innehåller fotografier. Varje album innehåller ett register över personerna som syns på de numrerade bilderna. Varje album har ett eget alfabetiska register. I praktiken beställer man först registren och söker efter personens namn. Vid sidan av namnet innehåller registren även ett nummer med vilken man kan man kan beställa det rätta fotoalbumet.

Röda Stapos militärbyrå

I DC-Stapos arkiv ingår också arkivet för röda Stapos militärbyrå som en egen helhet. Militärbyrån var verksam i samband med Stapo under åren 1945–1948. Byrån hade i uppgift att undersöka och förebygga stats-, lands- och krigsförrädiska företag som var riktade mot Finlands försvarsmakt och militära mål i Finland. Materialet som överlåtits till Riksarkivet är av diverse skäl mycket knapphändigt. Personkorten innehåller även material för militärbyråns del.


Litteratur

Ahtokari, Reijo, Punainen Valpo. Valtiollinen poliisi Suomessa “vaaran vuosina”. Otava, Helsinki 1969.

Lackman, Matti, "Etsivä keskuspoliisi 1919–1937". Turvallisuuspoliisi 75 vuotta. Red. Simola, Matti & Salovaara, Jukka. Poliisin oppikirjasarja 7/1994. Helsinki 1994, 11–100.

Nevalainen, Pekka, "Etsivän keskuspoliisin ja valtiollisen poliisin aineisto henkilöhistorian lähteenä". Genos 68 (1997), 146–153, 189–190.

Rentola, Kimmo, "Punaisen Valpon synty". Turvallisuuspoliisi 75 vuotta. Red. Simola, Matti & Salovaara, Jukka. Poliisin oppikirjasarja 7/1994. Helsinki 1994, 11–100.

Miniaxplock




Tillbaka till Porttis huvudsida