Heraldica

Kohteesta Portti
Loikkaa: valikkoon, hakuun

Vad är Heraldica?

Heraldica är benämningen på Riksarkivets heraldiska vapensamling. I denna ingår huvudsakligen heraldiska vapenillustrationer och handlingar, vilka använts i samband med att stads- och kommunvapen stadsfästs. Samlingen påbörjades senast under åren efter kriget då lagen om kommunvapen stiftades 1949 och det blev allmänt med kommunvapen. Allt som allt omfattar samlingen ca 550 stads- och kommunvapen från tidsperioden 1949-1995. Dessutom ingår äldre material, till exempel illustrationer på stadsvapen med tillhörande handlingar från autonomins tid. Bland handlingarna i Heraldica finns också en del konstnärers förslag till heraldiska vapen och flaggor, läns- och landskapsvapen som stadsfästs av inrikesministeriet samt vapen som stadsfästs av Ålands landskapsstyrelse.

Militärförvaltningens illustrationer över hederstecken ingår i Heraldica som en egen serie. I Riksarkivet förvaras också en annan heraldisk samling (Heraldica II), som tills vidare inte finns i digitaliserad form. Heraldica II omfattar sigiller från olika epoker.

Vad ingår i Heraldica?

Den äldsta handlingen i samlingen härstammar från 1860-talet, då Finlands senat utförde en granskning av de heraldiska vapen och sigill som användes av landets städer. Utredningen var en följd av en heraldisk reform i Ryssland. I samband med reformen utarbetade den ryska heraldikern Boris von Köhne också förslag till nya vapen för de finska städerna. Förslagen finns som bilagor till senatens ekonomiedepartements utredningar. Som nämnts ingår också andra förslag till heraldiska vapen och flaggor i Heraldica, t.ex. det förslag till Finlands vapen och flagga som 1919 godkändes av statens sigillkommitté samt Akseli Gallen-Kallelas förslag till en förnyad vapensköld för Republiken Finland 1929.

Den heraldiska vapensamlingen är inte fullständig utan saknar många vapen som godkändes av myndigheterna under 1800-talet och under självständighetstidens första decennier. I storfurstendömet Finland var det vanligt att man lät kejsaren stadsfästa nya stadsvapen. Senaten behandlade städernas heraldiska ärenden och överlät därefter vapenillustrationerna tillsammans med beslutshandlingarna i städernas förvar. Därför saknas vissa städers vapenillustrationer i Riksarkivets samling.

Under självständighetens första decennier utvecklades en praxis enligt vilken statsrådet genom förordningar stadsfäste stads- och köpingsvapen och ändringar i dem. År 1949 stiftades lagen om kommunvapen, vilken gav kommunerna rätt att använda ett vapen som godkänts av kommunfullmäktige. Riksarkivet skulle ge ett utlåtande om det heraldiska vapnet innan det stadsfästes av inrikesministeriet.

De vapen som stadsfästes av inrikesministeriet under perioden 1949–1995 utgör kärnan i Riksarkivets heraldiska samling. År 1969 hade landets samtliga städer, köpingar och kommuner skaffat sig ett vapen. Med undantag av några stadsvapen med rötter i den gamla sigilltraditionen hade vapnen stadsfästs av inrikesministeriet. I samband med att kommunallagen förnyades 1995 slopades kravet på att inrikesministeriet skulle stadsfästa städernas och kommunernas beslut om sina vapen.

De kommunvapen som är i officiellt bruk finns på kommunförbundets hemsidor. Sidan nås bl.a. genom en länk på herladiska nämnden vid Riksarkivets sidor.

Litteratur

Suomen kunnallisvaakunat – Finlands kommunvapen. Toim Haikonen, Atte. Suomen kunnallisliitto. Vantaa 1982.

Rancken, A. W. & Pirinen, Kauko, Suomen vaakunat ja kaupunginsinetit. WSOY, Porvoo 1949.

Talvio, Tuukka, Suomen leijona. Museovirasto ja Suomen kansallismuseo, Helsinki 1997.

Tuukka Talvio: The Lion of Finland. The National Board of Antiquities. Helsinki 1999.


Till arkivdatabasen VAKKA

Till Riksarkivets digitala arkiv

Arkivverkets heraldiska tjänster


Tillbaka till Porttis huvudsida