Länsstyrelserna

Kohteesta Portti
Loikkaa: valikkoon, hakuun
Muista myös nämä

Sivu 

Länen och länsstyrelserna

Innan 2010 verkade länsstyrelsen som statlig regionalförvaltningsmyndighet i Finland. I vart och ett av Finlands län fanns en länsstyrelse, som leddes av landshövdingen. De första länen och länsstyrelserna inrättades 1634. Länsstyrelsernas arbetsuppgifter ändrades och utvidgades med tiden. Länen och länsstyrelserna upplöstes i början av 2010.

Länsstyrelserna från 1600-talet till slutet av autonomins tid

Länsstyrelsen bildades som en myndighetsorganisation underställd landshövdingen, som ledde länen. I början var länsstyrelserna relativt små. Då fick landshövdingen hjälp av landsbokhållaren, som senare blev landskamrerare och landskontorets överhuvud. Landshövdingens privatsekreterare, det vill säga landsskrivaren, fick 1687 titeln landssekreterare. På 1700-talet blev landssekreteraren överhuvud för landskansliet och stod landshövdingen närmast i rang, följd av landskamreraren.

På 1600- och 1700-talet sköttes länsstyrelsens arbetsuppgifter av landskansliet och landskontoret. Landskansliet ansvarade för verkställandet, upprätthållandet av ordningen och arbetsuppgifter inom övervakningen av förvaltningen, medan beskattning, bokföring och ärenden relaterade till kronans egendomar hörde till landskontorets arbetsuppgifter.

Under autonomins tid ändrades länsstyrelsernas ställning. När det gällde upprätthållandet av ordningen var de direkt underställda generalguvernören, medan de i övrigt var underställda senatens ekonomidepartement och dess expeditioner. Under senare delen av 1800-talet utökades länsstyrelsernas arbetsuppgifter och de måste sköta allt mer övervaknings-, fastställelse- och kontrolluppgifter. Länsstyrelsen måste till exempel fastställa stadgarna för näringsidkande föreningar och övervaka fattigvård och allmän sjukvård.

Länsstyrelserna under självständighetstiden

När Finland blivit självständigt började länsstyrelserna lyda under inrikesministeriet. I länsstyrelseförordningen från 1937 slogs länsstyrelsens ställning som myndighet för den allmänna förvaltningen officiellt fast för första gången, fastän länsstyrelsen i praktiken hade haft denna ställning ända sedan 1635. Indelningen i landskansli och landskontor bibehölls fram till 1955, då landskansliet blev allmänna avdelningen och dess överhuvud kanslichef. Landskontoret fortlevde ungefär som förut.

Länens och länsstyrelsernas arbetsuppgifter utvidgades med tiden. I slutet av 1930-talet var myndigheter som kronofogdar, mantalsskrivare, länsmän, biträdande länsmän, poliskonstaplar på landsbygden och polisinrättningar i städerna direkt underställda länsstyrelsen. I slutet av 1930-talet verkade länsstyrelsen också som länets högsta polismyndighet, överexekutor, övervakare av skatt och andra avgifter till staten och som länets högsta verkställande myndighet. I förordningen som gavs 1955 utökades länsstyrelsernas arbetsuppgifter ännu mer. Länsstyrelserna måste ansvara för främjandet av planläggning och byggande, brandväsendet och trafiken samt utveckla länets ekonomiska och sociala förhållanden, hälsovården och sjukvården. Även utvecklingen av nykterhetsarbetet, idrottsverksamheten och kulturen betonades.

Arbetsuppgifterna utökades ännu på 1970-talet, då några av statens uppgifter på distriktsförvaltnings- och lokalförvaltningsnivå överfördes till länsstyrelserna i början av årtiondet. På detta sätt utökades länsstyrelsens arbetsuppgifter med miljöskyddet, befolkningsskyddet, skolväsendet, utbildningsväsendet, livsmedelstillsynen, prisövervakningen, främjandet av ekonomisk konkurrens under näringsstyrelsen samt övervakningen av bostadshyror.

I slutet av 1980-talet började länsstyrelsernas arbetsuppgifter kvantitativt att minska. Länsstyrelserna fråntogs bland annat kommunernas allmänna underställda uppgifter och allmänna övervakningsuppgifter, länsrätterna frikopplades från länsstyrelserna, arbetsuppgifterna för den regionala utvecklingen fördes över till landskapsförbunden och planläggnings- och miljöuppgifterna till miljöcentralerna. Länsstyrelserna fråntogs även uppgifter inom justitieförvaltningen och administrationen av vissa tillståndsärenden.

Det fanns flest län på 1990-talet, när de var 12 stycken. År 1997 bildades de så kallade storlänen, varvid antalet län minskades till sex. Länen gick till historien till början av 2010, då de avskaffades och regionalförvaltningsverken och närings-, trafik- och miljöcentralerna inrättades för att sköta länens arbetsuppgifter.

Vilka handlingar innehåller länsstyrelsernas arkiv?

På arkivverkets verksamhetsställen bevaras 13 arkiv efter länsstyrelser. I länsstyrelsernas arkiv finns handlingar från 1650-talet och ända fram till 1990-talet. Språket i länsstyrelsernas arkiv var från början svenska, men i slutet av 1800-talet börjar det så småningom ändras till finska.

Länsstyrelsernas arkiv innehåller rikligt med olika dokumentmaterial. Materialet består till exempel av olika diarier, förteckningar, protokoll, kopior, inkomna handlingar och räkenskapshandlingar.

I länsstyrelsernas äldsta arkiv från 1600-talet har endast spridda handlingar bevarats. Från och med 1700-talet har redan ett mycket rikligare arkivmaterial bevarats, men det finns luckor i materialet även från senare perioder. Till exempel Österbottens läns och Vasa läns arkiv brann upp 1852, och Kuopio läns arkiv förstördes under finska kriget. Forskaren behöver ändå inte förtvivla, eftersom man kan hitta samma handlingar hos myndigheter som står över och under länsstyrelsen. Det finns trots allt rätt goda möjligheter att hitta handlingarna i lokala myndigheters eller centralförvaltningsmyndigheters arkiv.


Vilken nytta har jag av länsstyrelsernas arkiv?

Länsstyrelsernas arkiv är en viktig källa i synnerhet om man forskar om förvaltningshistoria eller regional- och lokalhistoria. Länsstyrelsernas arkiv är även bra källor för den som forskar i ekonomi, juridik och stadshistoria, samt för släktforskare.

Med hjälp av arkiven kan man hitta information om alla möjliga olika ärenden, eftersom länsstyrelserna verkade som allmän förvaltningsmyndighet och deras arbetsuppgifter var mångsidiga. Med hjälp av länsstyrelsens arkiv är det till exempel möjligt att forska i den näringsverksamhet som idkades i länet, eftersom länsstyrelserna beviljade näringstillstånd.

Till länsstyrelsens arbetsuppgifter hörde också övervakningen av utlänningar. Länsstyrelserna bevarade förteckningar över de utlänningar som bodde i länet, de utlänningar som svurit trohetseden och över utlänningarnas äganderätt. Länsstyrelsernas arkiv är alltså bra källor när man forskar om utlänningar.

De forskare som intresserar sig för trafikhistoria kan också dra nytta av länsstyrelsernas arkiv, eftersom man i dessa kan hitta till exempel ansökningar om tillstånd för framförande av motorfordon, tillstånd för framförande av motorfordon och motorfordonsregister.

Länsstyrelsernas arkiv är alltså väldigt omfattande och de kan utnyttjas på många olika sätt. För att kunna få en bild av vilka uppgifter som hörde till länsstyrelserna, är det skäl att med hjälp litteraturen bekanta sig med länsstyrelsernas historia och arkivförteckningar.


Hur kan jag forska i länsstyrelsernas arkiv?

Arkivsökning i Vakka

Man kan bekanta sig med länsstyrelsernas arkiv i landsarkiven och i arkivet efter Nylands länsstyrelse på Riksarkivet, på Fredsgatan. I arkivverkets arkivdatabas Vakka finns en anteckning om i vilket landsarkiv de olika länsstyrelsernas arkiv förvaras. Arkivet efter länsstyrelsen i Viborg förvaras i S: t Michels landsarkiv och arkivet efter den kortlivade länsstyrelsen i Petsamo, i Uleåborgs landsarkiv. Handlingarna i länsstyrelsernas arkiv är förtecknade i arkivdatabasen Vakka. Arkiven hittas med hjälp av Vakkas detaljerade sökning. Alla länsstyrelsers arkiv hittas genom att man i sökfält 4. Arkivbildarklasser - undergrupper väljer ”Länsstyrelser” och därefter klickar på Sök.

Länsstyrelserna vakka.png

Alla länsstyrelsers arkiv som förvaras i arkivverkets enheter finns listade på den öppnade sidan. Genom att klicka på länsstyrelsens namn och på följande sida på namnet på länsstyrelsens arkiv, kommer du till en sida där det står i vilket landsarkiv arkivet förvaras. Klicka på länken Serier på denna sida för att få fram arkivförteckningen över länsstyrelsen. Observera att länsstyrelsernas arkiv kan vara indelade i flera avdelningar och sektioner, varför man måste veta till vilken avdelning och sektion ärendet har hört.

Länsstyrelsernas diarie- och arkiveringssystem

För att kunna hitta handlingar måste du använda dig av diarier. Ända till början av 1930-talet följde länsstyrelsen samma principer för diarieföring av sin korrespondens som senaten och de centrala ämbetsverken gjorde. Det diarieförningssystem som senaten följt får du information om här. Således diariefördes länsstyrelsernas korrespondens antingen i brevdiarier eller i supplikdiarier, utifrån om ärendet hade anknytning till statliga myndigheter eller om det gällde privata aktörer (medräknat kommuner och församlingar).

I slutet av 1890-talet började man i vissa av landskansliernas supplikdiarier gruppera de registrerade ärendena endast efter ämnesområden. I landskontorens supplikdiarier bevarade man däremot grupperingen i avdelningar efter bokstav. När supplikärendet avsåg en speciell gård var praxis att gården antecknades som den som väckt ärendet, alltså inte personen som lämnat in ansökan.

När länsstyrelsernas arbetsuppgifter utvidgades och personalen växte, började man föra diarier avdelningsvis. Vilka ärenden som antecknades i varje diarium berodde på föredragandens arbetsuppgifter. Därför är det bra om du som forskar känner till respektive länsstyrelses arbetsordning, vilken kan tydliggöra diarieindelningen.

Under 1930-talet gick man vid alla länsstyrelser över till samdiarier för landskansliet och -kontoret. Detta innebar också en övergång till diariekort, som fick signum efter ärendegrupp. Länsstyrelserna fick också gemensamma diariescheman indelade i ärendegrupper enligt länsstyrelsens arbetsuppgifter. Registreringssignumet bildades av ärendets löpnummer, bokstavssignum och ärendegruppens nummer, vilka hänvisar till föredraganden, samt årtal. Också användningen av detta diarium kräver kännedom om diarieschemat och länsstyrelsens arbetsordning.

Utifrån förordningen om länsstyrelser 1937 och länsstyrelsernas arbetsordningar skapades 1938 ett nytt registreringssystem. Det nya systemet medförde att praxis förenhetligades jämfört med det gamla systemet. I diariekartoteket skapades tre olika registerkort: 1) årsvis uppgjorda registerkort enligt vem som väckt ärendet och registreringsnumret, 2) ett kartotek utifrån ärendets löpnummer och 3) ett kartotek enligt ärendegrupp. Utöver dessa hade man i olika länsstyrelser separata förteckningar över oregistrerade handlingar. Man förde också separata diarier över sekretessbelagda handlingar och periodvis diarier över avsända brev.

När du använder arkiven kan det underlätta om du har gjort dig förtrogen med såväl arkivförteckningar som tryckta beståndsöversikter. I dessa ser man hur respektive länsstyrelse och landsarkiv arkiverat och ordnat arkiven.

Att använda länsstyrelsernas arkiv är alltså inte helt enkelt eftersom det finns flera olika diariesystem och arkiven är omfattande. Det hjälper dig som forskare om du sätter dig in i länsstyrelsernas verksamhet och i deras arbetsordning. Riksarkivets och landsarkivens kundtjänst hjälper dig också i svåra fall.

Litteratur

Lääninhallinto 350 vuotta – Länsförvaltingen 350 år. Valtion painatuskeskus, Helsinki 1985.

Maakunta-arkistojen yleisluettelot I–V. Helsinki 1985–1994.

Onnela, Samuli & Orrman, Elias, ”Lääninhallinnon ja muun valtionhallinnon arkistot”. Suomen historian asiakirjalähteet. Toim. Eljas Orrman & Elisa Pispala. Kansallisarkisto ja WSOY, Porvoo 1994, 129–143.

Selovuori, Jorma, ”Lääninhallinto”. Valta ja byrokratia Suomessa 1809–1998. Toim. Jorma Selovuori. Valtioneuvoston kanslia ja Edita, Helsinki 1999, 131–144.

Selovuori, Jorma, ”Lääninhallinto”. Oma hallinto. Kansakuntaa rakentamassa 1809–2009. Toim. Raimo Savolainen. Valtioneuvoston kanslia, Porvoo 2009, 208–231.

Westerlund, Lars & Selovuori, Jorma, ”Lääninhallinto 1917–1996”. Suomen keskushallinnon historia 1809–1996. Päätoim. Raimo Savolainen. Hallintohistoriakomitea ja Edita, Helsinki 1996, 703–735.


Finlands län i Wikipedia

Gå till databasen Vakka

___________________________


Återgå till Porttis förstasida